Normalt har jag inga problem med att gå till gymmet. Det är en värdefull stund både för kroppen och sinnet. Normalt.
Idag kände jag att något var fel redan på vägen dit. Jag vet inte vad det var.
Min plan var redan från start ett snabbt pass med lite mag- och brösträning. Dessutom tänkte jag slipa lite på marklyfttekniken med lättare vikter.
När jag kör marklyft stegar jag försiktigt upp från lättare till tyngre. Det blir både en uppvärmning och ett sätt att göra sig redo för tyngre lyft.
Jag hade nog inte tänkt gå högre än cirka 60% RM. Men jag hamnade närmare 80%. Det blev inga vidare bra lyft med jag fixade tre arbetsset. De var tyngre än de borde vara. Troligen var gubbkroppen inte helt återhämtad efter knäböjs-passet häromdagen. Du bör vara försiktig att köra för tunga mark- och knäböjspass för tätt inpå varandra. Är du ung kanske det funkar men för gubbar kan det innebära höftproblem för den korta tid som finns kvar i jordelivet.
Passet fortsatte sedan med lite bänkpress. Arbetsseten låg på cirka 75-85% av RM. Det var tungt men jag genomförde dem. Fast jag hade liksom inte känslan där.
Jag avslutade passet med liggande benlyft. Det är en lagom jobbig övning för en stel gubbe. Magträning hör till bland det tråkigare jag vet. Plankan och nämnda benlyft är i princip mina enda magövningar.
När jag avslutade mitt korta pass hade jag inte alls den där tillfredsställelsen jag brukar känna.
Det kommer sådana dagar också. I mitt fall var det nog lite att jag egentligen inte hade tid att gå till gymmet. Samtidigt är det precis sådana dagar man behöver det som mest.
Men idag funkade det inte. Gubbtjurigheten är fortfarande med mig trots strålande sol och trött kropp.
Det är bara en sån dag.